Ida Moberg (1859-1947) var en finsk tonsättare, som studerade i Helsingfors, S:t
Petersburg och Dresden och var på gränsen till genombrott på den nationella scenen i
början av 1900-talet. Hon debuterade ganska sent och höll en kompositionskonsert 1906
med sin Symfoni (förlorad) och kantat Vaknen (Vaken). Kritikerna var dock oentusiastiska
och tonsättaren Oskar Merikanto skrev de ökända "En rask kvinna men ändå bara
en kvinna". Trots kritiken fortsatte Moberg att få viss framgång, t.ex. med sin kantat
"Tyrannens natt" för tenorsolist, manskör och orkester, vilken vann en anonym
kompositionstävling men misslyckades med att imponera efter att tonsättarens identitet
avslöjats.
Förutom att komponera var Moberg en ivrig pedagog, som var entusiastisk över de
pedagogiska innovationerna i början av 1900-talet, särskilt över Rudolf Steiner och hans
idéer. Dessutom blev Moberg intresserad av buddhism och antroposofi, vilket båda skulle
återspeglas i hennes senare kompositioner. Fram till cirka 1911 framfördes Mobergs verk i
bl.a. Helsingfors och Viborg, men efter första världskriget blir informationen knapp och
många av hennes kompositioner återstår att uruppföras.
Mobergs stil var harmoniskt konservativ men strukturellt innovativ och påminner om
postmodernismen i sin kontinuerliga melodi med lite repris, särskilt i hennes senare verk.
Mobergs verk har bevarats som manuskript på olika institutioner, såsom Sibelius-
Akademin (nuvarande Aalto-universitet), MusicFinland och Finlands nationalarkiv.
Upphovsrätten till hennes verk har gått ut, men Sällskapet har haft turen att få lära känna
några av hennes släktingar och kunna diskutera vissa aspekter av hennes liv med dem.
Generellt sett var Mobergs handstil tunn och – vid första anblicken –många verk verkade
ofullständiga. En närmare granskning avslöjade emellertid att praktiskt taget alla
kompositioner var fullständiga och av hög kvalitet, men någon framförande skulle vara
omöjlig utan renskrivning och noggrann layoutredigering. Det framgick också att Moberg
troligen komponerade i snabb takt, vilket återspeglades i en hel del inkonsekvenser
beträffande förtecken och taktmärken, men dessa löstes relativt lätt baserat på de
handskrivna partiturens helhet. Ett annat problem uppstod med texterna, men vi hade äran
att få hjälp av experter på svenska språket som gav oss insikter om Mobergs texters
arkaismer och ortografi. Sång-, kantat- och operatexterna har återproducerats som
Moberg skrev dem utan modernisering. Därför skrev vi ofta "af" istället för "av", använde
den arkaiska formen av andra person plurala personliga pronomenet "I", lämnade de
plurala formerna av verb "vi ärö, vi kalla, i ären" etc.
Detta projekt hade varit omöjligt utan finansiering och entusiastiska personer som deltog i
processen genom textredigering, framförande av utvalda verk och uppmuntran.
Sällskapet vill uttrycka sin tacksamhet till flera organisationer och personer, enligt följande:
Svenska Kulturfonden
Kone Stiftelsen
Aalto-universitetets bibliotek
MusicFinland
Carita Rosenberg-Wolff
Jari Eskola
Fennica Gehrman
Philipp Kröll (Schott Music)
Petri Bäckström
Ann-Christin Högnabba
Johannes Gustavsson
Mirka Malmi
Emilia Hoving
Musiker från Savolax Musikaliska Sällskapets orkester
Sångare från Kammakör Ancora
Ossi Jauhiainen
Per-Olof Moberg
Var så god och njuta av att bläddra igenom Mobergs kompositioner och tveka inte att
maila eller ringa oss för ytterligare information.
Comentarios